Aktion för spårvägsfritt Lund


Smart kollektivtrafik - sparväg för Lund

 

Föråldrat och fantasilöst om busslinjens kapacitet

Förespråkarna kommer ständigt tillbaka till att bussars kapacitet är otillräcklig för att klara det förväntade transportbehovet från Lund C till Brunnshög. När man argumenterar för den ståndpunkten, måste man emellertid göra det på ett intellektuellt hederligt sätt, menar vi.

Förespråkarna har en väldigt förenklad syn på kapacitet. Det framgår om inte annat om man tar del av den manual som Transportation Research Board (USA) har publicerat:

Transit Capacity and Quality of Service Manual. Part 4. Bus Transit Capacity

Den här manualen är naturligtvis ingenting för lekmän. Men bara genom att ögna igenom innehållsförteckningen inser man att man med smart planering/projektering kan få upp kapaciteten på nivåer utöver vad traditionell lågprioritering av busstrafik medger.

Tänk spårväg, ....kör buss

En rolig analogi. Om man vill få en jämn ström av cyklister över en vägkorsning, då får man vända på ordningen. Då är det bilisten som måste kliva ut och trycka på knappen för grönt ljus för att få köra vidare.

 När man lyssnar på spårvägens banerförare förstår man att de är väldigt måna om bussresenärer. Alla ska kunna sitta. Om någon måste stå, då är det ett kapacitetsfel.

Men allt relativt. Om man - som många ska - endast åka en eller två hållplatser, exempelvis från Lund C till Universitetssjukhuset, så är det en resa på 3 minuter. Det är en så kort tid att det knappast är lönt att sätta sig. Skulle man hamna innerst, måste man kanske besvära den som satt sig ytterst. Der kan vara ett skäl för att vilja stå, inte är det ohälsosamt heller. (Vi talar nu inte om resenärer med speciella behov.)

När bussen lämnar Universitetssjukhuset för att köra in på länken, då är passagerarantalet reducerat och det finns kanske rent av sittplatser lediga. Med andra ord, det finns utrymme för en viss pragmatism när man diskuterar kapacitetskravet just på linjen Lund C - Brunnshög. Och då har vi ändå inte nämnt den stora andelen yngre resanden, t ex studenter på den linjen.

Detta sätt att argumentera för en viss pragmatism när det gäller transportsystemets (dimensionerande) kapacitetskrav gör de som vill ha spårväg ängsliga. Man är rädd att färre ska åka kollektivt på linjen. Visst, reseintäkterna blir mindre, vilket väl inte är hela världen. Nej, det är inte det som är avgörande utan det är risken att de muterar till bilister om inte transportsystem har spårvägens attraktivitet - spårfaktorn åter igen!