Aktion för spårvägsfritt Lund


Smart kollektivtrafik - sparväg för Lund

 

Politiker chockade efter folkomröstning i Aachen.

Så stod det på löpsedlarna dagen efter den lokala folkomröstningen i Aachen.  Med 66% hade man sagt nej till spårvägsprojektet Campus Bahn. Valdeltagandet var 43%. Källa.  

I december 2012, tre månader före folkomröstningen, hade stadsfullmäktige med bred majoritet sagt ja till 240-miljonersprojektet (Euro). Nu måste bara invånarna säga ja, sade man, trosviss om utgången, även om kritiska röster inte hade saknats.

Det handlade inte bara om kostnader, utan också om image och prestige. Aachen ville som modellregion för "elektromobilitet" ha en spårväg till sitt stora "vetenskapscampus" utanför staden. Kapacitetsskäl var huvudargumentet. Spårvägen skulle ersätta de nu överlastade bussarna, hette det.

För Aachens del beräknades de årliga kostnaderna öka med 6,5 miljoner Euro för drift, räntor och amortering. De som frågade om staden verkligen hade råd med detta, fick svaret, vi måste ha spårvägen, annars förlorar stadens sin attraktivitet.

Så här byggde staden upp sin kampanj - och så här motståndarna sin.

Det som verkligen retade kritikerna var vägran att utreda alternativa lösningar, exempelvis elbussystem. Det känner vi igen från Lund.

 Campusbanan

Spårväg Lund C - ESS är en tredjedel av Campusbanan vad gäller längd och tilltänkt resandekapacitet. De kostnader som figurerar i underlagen är ungefär desamma räknat per km spårväg, för Aachens del 20 miljoner Euro, 200 miljoner SEK för Lunds del.

Campusbanans längd var planerad till 12,3 km. En tredjedel av spåren skulle anläggas på befintliga gator; ett intrång som många ansåg allvarligt skulle försämra framkomligheten för  övrig trafik. 23 hållplatser var planerade, 60 m långa, 25 cm höga och anpassade till låggolvsspårvagnar. Man räknade med att beställa 25 spårvagnar med kapacitet för 200 resande.

Ett argument för Campusbanan var att antalet resande längs linjen hade ökat år från år. 1999 hade man räknat till 57 miljoner busresenärer, 2011 hade det varit 65 miljoner; en tendens som spårvägsförespråkarna extrapolerade långt fram i tiden. 

Längs den planerade sträckningen - inom 400 m eller 6 minuters gångväg - angav man att det fanns 80 000 boende eller sysselsatta. Sträcktes avståndet ut till 800 m var antalet hela180.000. För att inte utsätta spårvägen för konkurrens skulle inga busslinjer tillåtas längs spårvägslinjen, endast korsande linjer där bytesplatser skulle ordnas. Detta var en bidragande orsak till att projektet fälldes. Men den främsta orsaken var kostnaderna. Totalt beräknades de till 243 miljoner Euro, 130 miljoner för spårvägen och 67 för spårvagnarna, 24 miljoner för depån och  21,5 miljoner för projektering mm. Projektet skulle samfinansieras dels på förbundsnivå, dels på delstatsnivå (Nordreihn-Westfalen). Det staden själv skulle svara för beräknades till 130 miljoner Euro.

Valresultat - reaktion och slutsats

Alla med rösträtt i kommunalval var röstberättigade i folkomröstningen. Ja eller nej var de alternativ som fanns. Minst 10% av alla röstberättigade (193 000) måste stödja det vinnande förslaget. Om inte skulle beslutet gå över till kommunfullmäktige. Där fanns det en bred majoritet (65 mot 8) för spårvägsbygget. Det liberala FPD och Piratpartiet var emot. 

I Nordreihn-Westfalen finns ett intressant medborgarinitiativ som kallar sig "Mehr Demokratie". Deras huvudkritik är, att när man frågar medborgarna, så gör man det alldeles för sent. Första frågan för omröstning borde vara huruvida någon planering överhuvudtaget ska påbörjas - exempel finns där projekt stoppats men också där man fått klartecken att gå vidare.

Bland de styrande i Aachen var rådlösheten stor när sammanräkningen var klar  -  många reagerade riktigt surt - man kunde inte förstå att 66% hade sagt nej.  Den första reaktionen var att tolka protesterna som att man misslyckats med att förmedla fakta på ett trovärdigt sätt. Den benägenheten känner vi igen från Lund.