Aktion för spårvägsfritt Lund


Smart kollektivtrafik - sparväg för Lund

 

RAPPORT från EDINBURGH dec 2013- se också VIDEO-klipp

Webbredaktören var ett par dagar i början av december i Edinburgh och passade då på att på plats se närmare på projektet.

Det är fullt förståeligt att Lunds politiker hellre begav sig söderut på sina studieresor - i synnerhet till Frankrike där man kunde låta sig tjusas av mer eller mindre grandiosa spårvägsprojekt - än till Edinburgh. Hade man gjort det, hade man säkert nyktrat till.

Den läsare som tror att det inte finns några likheter mellan Edinburghs och Lunds spårvägsprojekt är helt fel ute. Likheterna är många som vi kommer att se. Men det finns en viktig skillnad. I Lund har gudskelov spårvägsbygget ännu inte påbörjats. Här finns ännu tid för besinning.

Om man i Edinburgh frågar folk om spårvägsprojektet möts man av uppgivna gester. Det är lätt att förstå med tanke på vad man där har genomlidit de senaste fem åren. Projektet som i brittiska medier kallas för Edinburgh Tram Disaster  är en historia full av dramatiska händelser.

En tillbakablick

I den första planen från 2003 handlade det om ett spårvägsnät uppdelat på tre linjer:

Huvudlinjen skulle gå genom Edinburghs paradgata Princes Street, i nordost till hamnförorten Leith och i väster till Edinburgh Airport, totalt 30 km. Men först i maj 2006 var finansieringen löst. Då hade en av linjerna redan strukits. Ett år senare gick de skotska nationalisterna (SNP) till val på att skrota hela spårvägsprojektet. Det slutade med en SNP-ledd minoritetsregering som kunde acceptera spårvägsbygget med villkoret att inga extra statliga pengar skulle betalas ut om kostnaderna överskreds. De hade då beräknats till £498 miljoner varav statlig medfinansiering £375 miljoner.

December 2007 bemyndigades TIE (ett av City Council helägt bolag) att teckna kontrakt med CAF (Spanien) för leverans av spårvagnar och med BBS (ett konsortium av Belfinger Berger och Siemens) för projektering och anläggning av spårvägssystemet i sin helhet. 

Först skulle befintliga ledningar (tele, el, vatten, avlopp, gas) i berörda gator läggas om. Det visade sig vara betydligt mer komplicerat än man från börjat trott, vilket  kom att försinka anläggningsarbetena. Oväntade arkeologiska fynd stoppade upp arbetena ytterligare.

I april 2009 meddelade City Council att man på obestämd tid strök även den nordgående linjen, nu med hänvisning till finanskrisen. Det ena debaclet efter det andra fortsatte som ledde till ökade kostnader och förseningar. Ideliga ändringskrav och dispyter om kostnadsansvaret hamnade i domstol. Det kommunala bolaget var regelmässigt den förlorande parten och fick stå för processkostnaderna.  Droppen var när man fick stänga paradgatan Princes Street för all fordonstrafik under 10 månader för att reparera sprickor i betongplattorna under rälsen.

I november 2011 var det dags igen. Då ströks förbindelsen till hamnförorten Leith. Huvudlinjen från Airport rumphöggs vid York Place. Den spårväg som skulle ge glans åt Edinburgh var nu bara hälften (14.5 km)  av den från början planerade sträckningen. 

För den som vill veta ännu vet mer rekommenderas att gå till Wikipedia där Edinburgh Trams är utomordentligt väldokumenterad.

Fatalt var att spårvagnarna levererades i tid eftersom depån då ännu inte var färdig. Efter misslyckade försök att hyra ut dem, hamnade de i Tyskland, där de för första gången testades. Sedan 18 månader befinner de sig på depån vid flygplatsen, där de nu motioneras, dvs körs runt på en särskild slinga med jämna mellanrum  för att hålla hjulen intakta. Ett spårvagnshjul som står stilla plattas till, inte som ett gummihjul, utan tillplattningen blir bestående. Med 16 hjul på varje spårvagn är det mycket pengar som står på spel. En tillplattning (hjulplatta) på någon bråkdel av en millimeter kan vara tillräckligt för att skada hjulet när det roterar. Det är som hammarslag varje gång tillplattningen träffar rälsen som därigenom också kan skadas. (Om frånvaron av verkstadsresurser på depån i Lund, se Depåutredningen)

Protesterna

Det är överväldigande att ta del av allt som har skrivits och fortfarande skrivs om projektet, t ex på  Edinburgh Tram Facts eller Edinburgh Tram Trauma. Nu är det förstås för sent att stoppa projektet. Men ilskan lever vidare och man vill få till stånd en offentlig granskning av hela projektet. Den inkompetens och den bångstyrighet med vilken projektet från allra första början har hanterats från kommunens sida är nog det som allra mest ha gått Edinburghborna på nerverna. 

Tjänstemän och konsulter har som uppgift att fram beslutsunderlag. Av dem förväntas professionalitet, dvs. opartiska och sakligt grundade rapporter och  råd utan förutfattade meningar. Det är verkligen inte bara i Edinburgh som politiker och tjänstemän så till den grad har identifierat sig med lösningen att marknadsföringen tar överhanden. Så är det också i Lund. I den händelse någon konsult tar sin uppgift på allvar och skriver en sakligt grundad rapport som emellertid kan tolkas som ett i frågasättande av spårvägen som den optimala lösningen, då sprider sig oron snabbt i leden. Prompt krävs antingen en revidering eller så produceras ett ”motdokument”.

Edinburgh hade redan innan ett väl utbyggt bussystem, men trots det ville man absolut bygga ett spårvägsnät. Man var orolig att bussystemet inte skulle räcka till för den förväntade befolkningsökningen. Spårvagnar hade ju långt större kapacitet än bussar, och skulle minska luftföroreningarna i stadskärnan, menade man. Men när väl arbetet kom i gång förvandlades de eleganta innerstadsgatorna till veritabla byggarbetsplatser. Det dröjde inte länge förrän Invånarnas inledande skepsism förbyttes till ilska.

 

Det är den tanklösa omdirigeringen av fordonstrafiken som lett till ökade luftföroreningar och ökade bullerstörningar, vilket bekräftats av mätningar. Kommunens försök att undanhålla mätresultaten har naturligtvis spätt på ilskan och resulterat i att man gjort egna mätningar.

Kostnader

Facit är förödande. Redan 2011 var man på det klara med att man skulle få halva sträckan för dubbla kostnaden.

Ett diagram som på ett nästan kusligt sätt visar hur kostnaderna skenat över tid är hämtat från Edinburgh Tram Facts. Kostnaden per km närmar sig nu ofattbara £ 140 millioner, dvs ca 1.5 milliarder SEK per kilometer!