Aktion för spårvägsfritt Lund


Smart kollektivtrafik - sparväg för Lund

 

SPÅRVÄGSSTÄDERNAS årsmöte på GRAND 27-28 mars 2014

Thomas rapport: jag gick helt sonika in på Grand i går efter lunch och sa att jag var där som webbredaktör för "Spårvägsfritt Lund" och välkomnades utan krusiduller.

Det föredrag som Pär Svensson, exploateringsingenjör, Brunnshögsprojektet, höll var faktiskt mycket intressant. Han hade att tänka på att han pratade inför en publik som huvudsakligen kom utifrån.

Hans minst sagt rättframma framställning måste ha fått nackhåren att resa sig på Spårvägs- och Brunnshögsprojektets alla närvarande kommunikatörer.  Det blev en lång uppräkning av besvärliga utmaningar och ännu olösta problem.

Han uppehöll sig länge vid forskningsanläggningarnas känslighet för vibrationer - det handlar om extremt snäva toleranser. Kan man överhuvudtaget fortsätta utbyggnaden (underjordiska garage mm ) när anläggningarna i drift?

Han beskrev bebyggelsen mot E22 som en "kontorssarg" för att bullerskydda den inre bostadsbebyggelsen. Observera att denna "kontorssarg" kommer att ligga en bra bit från Spårvägsgatan och man ska passera Odarslövsvägen. Hur attraktivt blir det att ta spårvagnen, kan man fråga sig.

Att han ställde sig frågande till mycket av det som klassats som bevarandevärt på Brunnshög kunde han inte dölja, t ex nämnde han en befintlig betongväg och den nu fallfärdiga trämöllan som det kostar en miljon att rusta upp. Reflexion: på Brunnshög visar man upp en ömsinthet som man sannerligen inte gäller spårvägens framfart mellan Lund C  och SUS.

Oklart är hur man ska utnyttja den enorma spillvärme som främst ESS producerar. En reflexion: Med tanke på närheten till dessa enorma mängder av "gratisenergi" är det egentligen absurt att just på Brunnshög lägga pengar på att bygga extremt energisnålt - för det finns det bara "uppvisningsskäl". Om detta samtalade jag i pausen med Ann Schlyter, ledamot av Tekniska nämnden, som helt och hållet höll med mig. Om det är någonstans man skulle kunna bygga enkelt, billigt och populärt (typ Djingis Khan) är det just på Brunnshög!

Men den förbannade spårvägen omintetgör detta genom att helt i onödan driva upp markpriserna). Ann Schlyter nämnde också den irritation som man på Tekniska nämnden kände vad gällde den spårvägsprojekets interna beslutsvägar och kompetensöverlappningar.

Jag fäste mig också vid att Pär Svensson, när han talade om gästforskarnas bostadsbehov så pratade han om "enkla härbärgen". När forskarna är här är  det intensivt arbete som gäller - inte blir det mycket tid över för att "närodla med den bofasta befolkningen "som  "Mål och Vision" fantiserar om.

Han talade också om den utmaning det är att låta spårvägen gå på egen bana genom bebyggelsen med få korsningar samtidigt som man vill få tillstånd liv och rörelse i spårvägsgatan. Handel, restauranger skapar leveransproblem. Nedgrävda leveransgator och garage är dyra. Att inte tillåta markparkering, att det kostar har man insett.

Hur man ska förebygga översvämningar var också ett tema som berördes (Karin Smitt Svenssons nya stridsrop!). Handlar om förhöjda spårytor. Dagvattenhanteringen är uppenbart en mycket mer komplicerad fråga än man i förstone har trott. Det kan jag intyga som nu i vår har klafsat omkring på de lerhaltiga jordar som Kungsmarkens golfbana är byggd på.

Ett av Pär Svenssons favorituttryck var "gråzoner" - och med det menade han problem som man ännu inte fått grepp om - och att det ständigt dyker upp nya problem. Den långa utbyggnadstiden 2013-2050 gör det inte heller enkelt. Han beskrev det som att man i princip bygger från två fronter, söder- resp norrifrån. Ett "tvåfrontskrig" (sic!) kallade han det. Sist i utbyggnaden ligger centrala Brunnshög, dvs under lång tid kommer en stor del av spårvägsgatans sträckning vara glest befolkad.

Om paneldebatten är inte mycket att säga. Den måste för utomstående bitvis ha tätt sig rätt märklig. Sverker gjorde som väntat bra ifrån sig. Förespråkarna körde de vanliga argumenten med kapaciteten som det avgörande. Karin Smitt Svensson påstod helt fräckt att spårvägen i ett livcykelperspektiv var billigare än buss med hänvisning till skilda avskrivningstider. Spårvägen behövdes också med tanke på de översvämningar som vi har att vänta. Vårens översvämningar i Köpenhamn kostade 6 Mrd. Med med gräs i Spårvägsgatan kan Brunnshög räddas!

Överraskningen var naturligtivs Helmfrids utspel i sista minuten om privat finansiering om det inte blev några statliga pengar.