Aktion för spårvägsfritt Lund


Smart kollektivtrafik - sparväg för Lund

 

Vem tar vilka risker på Brunnshög?

I en debattartikel i Dagens Industri 2013-11-07 har vi blivit påminda om en aspekt på spårvägsprojektet som kommit i skymundan. Under rubriken "Bostadsmarknaden fungerar rationellt" skriver Stellan Lundström, professor i fastighetsekonomi vid KTH om att spelplanen för bostadsbyggandet har förändrats under de senaste 20 åren på ett sätt som man först nu börjar se konsekvenserna av:

Under efterkrigstiden agerade det offentliga som stor riskbärare uttryckt via kommunal borgen, investeringsbidrag, räntebidrag och en riskokänslig allmännytta.Det stora som skett i det tysta är att det offentliga inte längre är riskbärare - byggherrarna, finansiärerna och slutkunderna bär risken och har på olika sätt anpassat sig. Att undvika risk genom att inte bygga är då ofta det enklaste beslutet. Fokus hamnar då naturligt på aktiviter i plan- och byggprocessen som upplevs skapa osäkerhet, till exempel långa tider för myndighetsbeslut, detaljstyrning av byggnadernas utformning, kommunala särkrav, oklarhet om ansvar för infrastruktur och så vidare.

De stora byggherrarna agerar fullständigt rationellt när de bygger "lagom mycket". Att riskera stora och prispåverkande vakanser är inte rationellt från deras utgångspunkt.Tidigare kunde de kommunala bostadsföretagen agera som stora risktagare vid bostadsproduktion. Ny krav på att de kommunala bostadsföretagen skall agera affärsmässigt gör att man kan ställa frågan hur "allmännyttiga" dessa företag egentligen.

Ovanstående är citat ur Stellan Lundströms artikel. För att läsa artikeln i sin helhet, klicka:

Bostadmarknaden fungerar rationellt.

Att spårvägen byggs för att locka investerare till Brunnshög, det har vi vetat länge. Av artikeln förstår man också att kommunen spelar ett högt spel. Med eller utan spårväg kan potentiella investerare finna att en del av de visionära krav som ställs på bebyggelsen i deras kalkyler inte är ekonomiskt hållbara. 

Vad har kommunen att sätta emot när krav reses från byggherrarnas sida på att få plocka bort allt sådant  som man tror inte är "rationellt", dvs överskrider deras riskbenägenhet? Att avsiktligt komplicera användningen av p-platser för att få stimulera till kollektivtrafik kan vara ett sådant exempel. Byggherren vill ju sälja lägenheter, Fastighetsägaren vill hyra ut lägenheter.

Bygg- och bostadsföretagen måste, som Lundström skriver, agera affärsmässigt, och mot den bakgrunden kan man fråga sig om exploateringsområdet verkligen är det "guldägg" som kommunen uppenbart tror. Visionerna kan komma att visa sig vara alltför högtflygande. 

Bara av det skälet är det vansinnigt att satsa på en trafiklösning som inte kan anpassas till ändrade betingelser. Kostnaderna för en misslyckad spårvägssatsning får kommunen -  till viss del Region Skåne -  och i slutändan skattebetalarna i alla händelser stå för.

Örjan Wikforss, prof.em. KTH, är inne på samma tankegång i en krönika i Fastighetsnytt nr 3, 2013:

Bygga stad eller bara stadsmässigt