Aktion för spårvägsfritt Lund


Smart kollektivtrafik - sparväg för Lund

 

"Spårfaktorn är ingen naturlag. Man kan få samma fördelar med buss om man vill. Spårfaktorn uppstår när man jämför spårtrafik med dagens dåliga busstrafik. Sedan finns det en politisk spårfaktor."Jonas Eliasson, transportprofessor vid KTH, citat ur BRT juni 2013, s.3

Spårfaktorn

Sveriges Väg- och Transportinstitut publicerade en rapport  år 2011 som av titeln att döma borde ha relevans för spårväg Lund:

Spårfaktorn på spåret. Förutsättningar för spårväg i svenska städer i ett internationellt perspektiv - en förstudie.

Att tröska igenom det här arbetet blir man inte mycket klokare av. Det handlar om erfarenheter från städer som inte har någon jämförbarhet med Lund. 

När spårfaktorn åberopas handlar det antingen om konkreta, i princip mätbara företeelser som antas ha relevans för resenären, eller så handlar det om vad man skulle kunna för spinn-off-effekter typ lockbete för investerare, katalysator för gentrifiering, symbol för social uppgradering av lågstatusområden. (Det senare har i Malmö förts fram som ett motiv för att bygga spårväg mellan Rosengård och Västra hamnen).

Det är också den senare aspekten på spårfaktorn som Mats Helmfrid med emfas trycker på när han argumenterar för spårväg Lund C - ESS.  Att spårfaktorn skulle kunna ha den effekten, att öka markvärdena, är snarast genant för en spårvägsbanerförare typ Ulf Nymark (som vandrat från Vänsterpartiet via Demokratisk Vänster till Miljöpartiet de Gröna). Nymark är flitig skribent i  Veckobladet. Ett exempel från april i år:

 Motargumenten på spåren - del 2: Genombrott och spårfaktor

Nymarks metod att välja alternativ påminner om den som dåvarande professorn i trafikteknik på LTH, Stig Nordqvist, tillämpade när han ombads utreda vilket av de tre föreslagna alternativa dragningarna för Södra Centrumleden som var att föredra. Med hans metod: Hur många poäng får spårvägen och hur många poäng får alternativet i komponenterna komfort, trygghet, restid, tillgänglighet etc. Det är bara att summera. Vinner gör det alternativ med flest poäng. Behöver jag säga att professor Nordqvist blev utskrattad när alla i publiken insåg det absurda i hans förmenta objektivitet. Om tumultet som uppstod, därom kan jag berätta, ty jag var med.

Christer Ljungberg, VD för Trivector Traffic, har varit med från början som pådrivare - se omslagsbilden under SPÅRVÄGSPROJEKTET. Han har för övrigt själv ritat både spårvagnen och domkyrkan. Numera är han lite av en grå eminens och bjuder gärna på uttalanden som "Spårväg är egentligen inget som intresserar mig mer än något annat trafikslag". Nu senast under en paneldebatt om just spårvägar på Skissernas Museum. Dock hade han gjort denna överraskande coming-out redan den 23 juni i "Ljungbergs blogg" under den fyndiga rubriken Män som hatar spårvagn.

Där citerar han ur ovan nämna förstudie "Spårfaktorn på spåret":

"Om man bestämmer sig för att bygga spårväg finns det kunskap och erfarenheter i olika städer hur man ska göra för att investeringen ska ge så stora effekter som möjligt på de mål som är styrande för beslutet att genomföra investeringen. Lyckas man med detta kan man säga att "spårfaktorn" träder in. Tyvärr finns det ingen magi i detta utan bestäms föga förvånande av hur pass bra man lyckas placera in investeringen i ett sammanhang där den ger de effekter man vill uppnå. Det är fråga om politisk vilja, administrativ skicklighet och resurser."  (Är det inte mot den här bakgrunden som vi ska förstå Mats Helmfrids envisa försvar för spårvägen.)

Ljungberg tillägger: 

Och på mitt skrivbord ligger just nu en trave rapporter som visar hur fastighetsvärdena förändras vid spårinvesteringar. Detta är mycket välbelagt. Huruvid detta är en del av spårfaktorn kan man diskutera. 

Snacka om att inte indirekt ta ställning för Spårväg Lund C - ESS. Man biter inte den hand som föder en. Han vet vad Helmfrid vill höra.